Hösten är verkligen vacker och tar andan ur en när man är ute. En enda dag förra veckan var regn och rusk och det börjar kännas helt okey att det någon dag är trist väder.
Eleverna jobbar i sina ämnen och nu börjar det dra ihop sig till bedömning av processen elev för elev, så här långt i både no och matematik. Omdömen ska skrivas och vi vet av erfarenhet att eleverna gärna ser nåt personligt avtryck på sitt omdöme från läraren. Det är svårt att låta bli, fast vi SKA inte skriva mer än hur det går i ämnet med särskilda fraser och vad eleven kan utveckla. Det låter säkert stolpigt och trist när man som förälder läser det, men det är som det är. Desto viktigare då att vi lärare SER eleverna och bekräftar dem på lektionerna, efter prov och efter läxförhör och vid så många tillfällen som möjligt varje dag hela skolåret.
Att hinna se eleven i ögonen varje lektion är viktigt för alla tror jag - det en del kallar för ansiktstid. Tyvärr finns inte alltid tiden. Att hinna byta några ord och inte bara prata skolarbete, utan också andra saker - är viktigt. För mig som lärare är det guldstunder när vi kan mötas på det sättet.
I veckan hoppas jag på många sådana guldstunder! Nu kör vi!
//Karin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar